Etablering av verksamhet i Frankrike

Av Max Ulrich Klinker, Advokat och Avocat

Generellt

Om man har för avsikt att installera sig i Frankrike som egen företagare, bör man dessförinnan undersöka vilka olika företagsformer där finns.

Antingen kan man driva en enskild firma med personligt ansvar eller starta ett företag i bolagsform. Valet bör göras utifrån verksamhetens natur och behov, samt av den förväntade omsättningen.

Etablering av en verksamhet i Frankrike kräver noggrann planering. Utifrån ett nordiskt synsätt kan detta framstå som en tämligen byråkratisk historia. På grund av de administrativa omständigheterna, men även för att varje verksamhet ska skapas från grunden, bör man installera sig i god tid innan företaget kan starta. I Frankrike finns inga pre-registrerade bolag och det kan vara förenligt med risker att ta över ett befintligt företag.

För att ens starta upp – oavsett om verksamheten drivs som enskild firma eller i bolagsform, måste man ha erhållit ett registreringsnummer. Ett så kallat SIRET-nummer (numéro SIRET), som ska förekomma på alla fakturor. Inom vissa brancher krävs någon form av utbildning (cours / stage de gestion) som ger behörighet att driva företag. För vissa typer av verksamhet, t.ex. detaljhandel eller fastighetsmäklare, ska man dessutom vara registrerad hos den statliga handelskammaren (Tribunal de Commerce).

Nedan följer en sammanfattning av de vanligaste formerna av företag för den som har för avsikt att starta sin verksamhet i Frankrike.

Verksamhet i enskilt företag

Den enklaste formen för en enskild företagare att starta en liten verksamhet är att registrera sig som auto-entrepreneur. Denna företagsform infördes år 2009 och blev omedelbart en succé. Under de första sex månaderna efter den nya lagens instiftande skapades cirka 90.000 sådana firmor i Frankrike, och idag finns det omkring 440.000. Det är i stort sett möjligt för alla att etablera sig som auto-entrepreneur, studerande, arbetslösa, pensionärer eller anställda. De flesta företag kan etablera sig med denna status, endast ett fåtal företagstyper är undantagna.

Den största fördelen med denna företagsform är, att om firmans intäkter inte överstiger en viss gräns är man inte betalningsskyldig för skatt och sociala avgifter (charges sociales). Eftersom man som auto-entrepreneur inte kan ta upp moms i faktureringen, innebär det också att man slipper denna deklaration. Bokföringen förenklas således och begränsas till intäkter och utgifter. Sociala avgifter utgör endast 23,5% av företagets intäkter, vilka avser företagaren själv.

En status som auto-entrepreneur har dock sina nackdelar. Man kan inte ta upp verksamhetens utgifter (t.ex. telefon, matierial, kontorshyra) i deklarationen. Vidare har denna form av verksamhet ett tak för intäkter, vilket innebär att den årliga omsättningen för ett serviceföretag inte får överstiga 32.000 Euros (82.000 Euros för en kommersiell verksamhet). Det finns undantagsvis möjlighet att under högst två år ha en omsättning på upp till 33.300 Euros. Överskrids gränsen för firmans intäkter ändras dess status automatiskt från att vara auto-entrepreneur till regelbunden verksamhet. Detta innebär att de sociala avgifterna höjs till ungefär 40%. Å andra sidan kan firmans utgifter dras av vid skattedeklarationen.

Som alternativ till auto-entrepreneur finns för småföretagare en så kallad micro-entreprise. Denna företagsform har inget tak för intäkter, men vid en omsättning av mindre än 81.500 Euros ska ingen moms tas upp i faktureringen. Om den årliga omsättningen inte överstiger nämnda belopp, behövs alltså ingen momsredovisning, men vid större omsättning gäller normala momsregler.

Slutligen bör påpekas att dessa företagsformer - såväl auto-entrepreneur som micro-entreprise är enskilda företag, där man är personligt ansvarig för eventuella skulder som uppstått genom verksamhetens utövande.

Verksamhet i bolagsform

Beroende av näringsverksamheten kan etablering i någon bolagsform vara att föredra. Normalt genererar ett bolag underställt de franska företagsreglerna ett större förtroende inom näringslivet.

Vilken bolagsform som lämpar sig bäst för att driva en viss verksamhet beror på flera faktorer, inklusive personerna bakom företaget och dess omfattning, eller om företaget på sikt kommer att anställa folk, osv.

De vanligaste typerna av bolag för att driva verksamhet är:

EURL (entreprenörsföretag)
SARL (privat aktiebolag)
SA (aktiebolag)
SAS (enkelt aktiebolag)

Vi redovisar här endast de allmänna reglerna för ett entreprenörsföretag: EURL (entreprise unipersonelle à responsabilité limitée). De formella kraven för att starta ett EURL eller ett SARL är identiska. I realiteten är ett EURL detsamma som ett SARL (société à résponsabilité limitée) med den skillnaden, att ett EURL endast har en enda andelsägare (associé), medan ett SARL måste upprättas med minst två andelsägare (associés). Ett EURL är det typiska entreprenörsföretaget.

EURL är en vanlig och utbredd bolagsform för drift av såväl mindre som större näringsverksamheter. En väsentlig skillnad mellan att driva en enskild firma enligt föregående kapitel och ett EURL är, att ett EURL är en juridisk person och ansvaret för företagets skulder t.ex. tillskrivs därför företaget och inte dess ägare. Denne har dock ansvaret för de sociala avgifterna.

Naturligtvis har ett liknande bolag en mer formell struktur än ett företag, som drivs i enskild regi. Stadgar för bolagets verksamhet ska upprättas, styrelsemöten hållas, bokföring redovisas, etc. En direktör (gérant) för bolaget ska utnämnas, vilken är ansvarig beslutsfattare. Direktören kan antingen vara andelsägare eller tredjeman.

För både ett EURL eller ett SARL gäller mycket begränsade krav beträffande kapitalinsatsen. Aktiekapitalets storlek bestäms av andelsägarna i enlighet med bolagets omfattning, aktivitet och behov. Det finns ingen lägsta gräns för minimumkapital som i Skandinavien. Apportegendom – det vill säga att aktiekapitalet betalas med annan tillgång än kontanter (t.ex. officeverktyg, datorer) motsvarande ett belopp upp till 50% av bolagets aktiekapital är en möjlighet.

Ur skattesynpunkt är intäkterna från ett EURL jämförbara med andra franska bolagsvinster. Sociala avgifter (charges) ingår likaledes i denna form av företag.

Såkallade prefabricerade bolag förekommer inte i Frankrike. Därför är det en ganska tidskrävande process att starta ett franskt företag. Generellt får man räkna med att det tar 6 – 8 veckor att registrera ett företag i Frankrike.

Om man inte har någon lokal i Frankrike kan bolaget domicilieras på ett så kallat kontorshotell, där möteslokaler, postservice och sekreterartjänster ställs till förfogande. Man betalar endast för utnyttjade tjänster, men själva hyran uppgår till cirka 1.200 € per år. Då företaget erhållit egna lokaler och flyttar, bekräftas detta vid årsstämman (kan hållas skriftligen).

Som framgår av detta korta sammandrag finns det flera möjligheter att etablera sig som företagare i Frankrike. Viktigt är dock att redan från början komma in på rätt spår, varför det rekommenderas att alltid kontakta en rådgivare för att gemensamt granska alla specifika behov och hitta den lämpligaste företagsformen.

Denna artikel får fritt återges med angivande av källan.

9 augusti 2021