MAXUS CABINET AVOCATS

Dödsbodelning enligt fransk lag

av Max Ulrich Klinker, advokat och avocat

Överblick

Familjer med okomplicerade förmögenhetsförhållanden eller utan särkullbarn omhändertas i Sverige i stort sett från vaggan till graven. De hjärnor som ligger bakom de svenska arvsrätts- och äktenskapslagarna har upprättat en rad förnuftiga regler. Som medborgare tänker man kanske, att allt nog slutligen ordnar upp sig.

Så sker inte alltid och framförallt inte för de utlänningar som är bosatta i Frankrike. Med eller utan särkullbarn. För utländska medborgare med fast egendom i Frankrike finns all anledning att speciellt omhänderta sina familjeförhållanden. Inte för att de franska hjärnorna är tröga, men i arvshänseende finns i Frankrike annorlunda prioriteringar. Av kulturella skäl.

Har man under sin levnad – kanske till och med flera gånger – värderat och sett över sin situation både ur ett familjemässigt och ekonomiskt perspektiv kan man emellertid i stort sett undvika att ett dödsfall – förutom det viktigaste: sorgen - får dramatiska konsekvenser för de efterlevande.

Ett eller flera dödsbon

Om jag dör i Frankrike, kommer då mitt dödsbo att behandlas enligt fransk lagstiftning? Om jag får en dödlig sjukdom och skyndsamt reser hem till Sverige, behandlas då dödsboet annorlunda? Frågorna är egentligen paralella och dyker ofta upp. Lika lite som det krävs att en dödsbohandling upprättas lokalt för en person som dör under en semesterresa utomlands, lika lite har den geografiska platsen för dödsfallet någon betydelse. Det är andra förhållanden som ligger till grund för upprättandet av ett dödsbo i ett annat land än medborgarskapets. Ibland ska dödsbon dock upprättas i flera länder.

I Frankrike är det den omfattande Code Civil som stipulerar, att all fast egendom i Frankrike är underställd fransk lag. Det betyder att så snart man är ägare till en lägenhet, ett hus eller något annat ”stationärt” – i vissa fall endast en husbåt, så krävs en bodelning i Frankrike. Äger man dessutom en fastighet i Sverige ska det även där upprättas ett dödsbo. Det vill säga minst två dödsbon. Motsvarande regler beträffande fast egendom gäller i de flesta europeiska länder. Har man således lagt sina ägg i många korgar så blir konsekvensen, vilken dock under vissa omständigheter kan uteslutas, att det blir många korgar att räkna för de efterlevande.

Lösöre är fast egendoms motsats, och som bäst kan definieras som varande allt av ekonomiskt värde utöver fast egendom. Som till exempel bilar, pensionsplaner, aktier m.m. Som huvudregel gäller att allt lösöre ska tillföras dödsboet i det land man är bosatt i; skattemässigt sett, eftersom – i varje fall både i Sverige och i Frankrike – man tillämpar ”globalbeskattningsprincipen”: All skatt upptas i bosättningslandet (- dock med några få undantag, som bl.a. är fast egendom i andra länder).

Det framgår av Code Général des Impôts (den franska beskattningslagen), att har man séjour principal - det villl säga sitt primära uppehålls- eller anknytningställe i Frankrike, så är den franska staten berättigad till att utkräva skatt. Vid skattedeklaration av inkomst i Frankrike betraktas man som domiciilerad i Frankrike. Om den avlidne var domicilierad i Frankrike ska bodelningen ske enligt fransk lag.

Man är skyldig att ge information om samtliga förhållanden. Skulle upplysningar undanhållas de franska myndigheterna kan man bli ansvarskyldig.

Dödsbodelningen – steg för steg

Ett dödsfall i Frankrike skall omedelbart anmälas till någon myndighet, t.ex. polis eller läkare, som utfärdar en dödsattest. Därefter ska man snarast ta kontakt med en advokat och/eller en notarie, då den formella handläggningen av dödsboet omhändertas av notarien. För en utlänning i Frankrike kan det vara lämpligt att ta hjälp av en advokat som kan koordinera lagarna i Sverige och i Frankrike.

I Frankrike ska ett dödsbo vara deklarerat senast sex månader efter dödsfallet då fastighetsavgifter och eventuella skatter ska vara betalda. Skulle den avlidne vara bosatt utanför Frankrike är tidsfristen tolv månader. Överstiges tidsfristen utgår straffränta med 0,75 % per månad. Om dödsboets delning inte kan avslutas inom den fastställda tidsfristen på grund av t.ex. rättstvister som involverar dödsboet, kan straffräntan i regel upphävas.

Eventuellt tillsammans med advokaten upprättar notarien i första hand ett register över de berörda arvtagarna. Normalt sett gäller det den avlidnes barn (både gemensamma och egna särkullbarn), efterlevande maka – eventuellt finns det ett gåvobrev mellan makar - donation entre epoux, den avlidnes föräldrar (då barn saknas) och eventuellt också syskon då det gäller ett ”familjegods”, förutom de personer och organisationer som upptas i testamentet. I Frankrike finns i närheten av Aix-en-Provence ett centralregister för testament, vilket notarien automatiskt konsulterar. Men det kan också finnas testament som inte har blivit officiellt registrerade, men som någon släkting känner till.

Ibland får man leta efter arvingar på andra sidan jordklotet. Den enkla och effektiva sökningen av personer med hjälp av personnummer är inte utbredd utanför Skandinaviens gränser. Så är heller inte fallet i Frankrike. Det är viktigt att listan med dödsboets arvingar är korrekt. I annat fall kan en ny arvinge dyka upp, som inte blivit informerad om dödsfallet, och som ställer krav antingen gentemot dödsboet eller övriga arvingar. Även om bodelningen är avslutad, måste i så fall dödsboets delning återupptas.

När arvingarna har letats fram, ska notarien redovisa dödsboets tillgångar och skulder. Oftast ska den fasta egendomen värderas, även så beträffande andra större tillgångar såsom bohag, konstsamlingar eller pensionsplaner. Vissa av dessa värderingar kan notarien själv göra. Notarien ska – med hjälp av advokaten – skaffa sig en överblick över den avlidnes större ekonomiska transaktioner. Har ett särbarn i Sverige fått ett rejält förskott på arv mot löftet att inte göra anspråk på sin laglott? (Undantag i arvsrättsfrågor gäller inte utan vidare enligt fransk lag). Finns det belopp som ska debiteras tillbaka? Notarien tar hand om fastighetsregistreringen - service hypothèque. Bl.a. annullering av banklån, avräkning av skatteskulder m.m.

Om den avlidne har gett förskott på arv eller betydande gåvor till sina arvingar, kommer dessa normalt att tas upp i den franska bodelningen, med tanke på att man tar dela lika-principen på allvar.

Slutligen ska notarien, på grundval av huruvida arvingarna önskar avsäga sig, dela eller helt eller delvis överta laglotten, finna lösningar eller genomföra omröstning beträffande boets tillgångar.

Ibland kommer en egendom att ägas gemensamt – indivision av den efterlevande äktenskapspartnern och den avlidnes barn. Det är vanligt, då den avlidne har ägt en fast egendom i Frankrike i eget namn - nom propre, utan äktenskapsförord eller annan avvikelse från fransk arvsrätt. I sådana fall har änkan/änkemannen som ärver tillsammans med den avlidnes barn, enligt Code Civils paragraf 757, en valmöjlighet: Antingen behåller man ¼ av dödsboet, eller också erhåller man bruksrätten - usufruit, dvs. att änkan/änkemannen kan bebo egendomen så länge hon/han önskar. Dock inte i egenskap av ägare till den del av egendomen som tillhörde den avlidne. Bara som brukare. Man kan fråga sig om det har någon betydelse. Svaret är ja, eftersom alla beslut beträffande egendomen – stora som små – måsta tas i samråd med de ”nya” ägarna, arvingarna, även om den efterlevande partnern tidigare var ägare till halva fastigheten.

Den efterlevande kan välja mellan bruksrätt eller äganderätt till ¼ av den avlidnes fastighet. Senast tre månader efter dödsfallet ska beslutet ha fattats. Beroende av ”familjeklimatet”, men i alla händelser för ordningens skull, ska valet delges den avlidnes barn via rekommenderat brev. Om inget val tillkännages är det praxis att tillämpa bruksrätt. Finns det särkullbarn efter den avlidne existerar dock inte denna valmöjlighet. I det fallet kommer änkan/änkemannen att ärva ¼ av fastigheten som således blir samägd - indivision tillsammans med den avlidnes särkullbarn.

Efterlämnas minderåriga barn, måste notarien ta ställning till hur deras tillgångar ska förvaltas på bästa sätt, vanligtvis genom offentliga värdepappersfonder. Detta kan innebära, att den efterlevande partnern tvingas utbetala ett betydande kontantbelopp. Det kan vara problematiskt, i alla händelser alltid dramatiskt, om detta endast kan ske genom försäljning av familjens fasta egendom.

Man ska vara medveten om, att så snart banken får kännedom om ett dödsfall, spärras den avlidnes konton, med mindre att det redan finns en auktoriserad och korrekt fullmakt registrerad till förmån för äktenskapspartnern eller tredje man. Detta gäller alla konton; lönekonto (checkkonto) - compte courant, skattesparkonto – codevi, vanliga sparkonton, etc. Det finns dock en avvikelse beträffande gemensamma konton, som på franska heter titulaire och co-titulaire. Huvudregeln i det fallet är att den efterlevande har tillgång till halva det belopp, som finns på kontot vid dödsfallet. Det är inte bara banken som blockerar den avlidnes konton. Även notarien och advokaten har befogenhet att blockera dem, och mer överraskande kan det även ske på begäran av någon arvinge, t.ex. ett särkullbarn till den avlidne, som anser sig av någon anledning vara laglottsberättigad. Konton kan vara spärrade i flera månader, varför det är viktigt att den ekonomiska planeringen är så genomtänkt som möjligt.

Arvsskatt

Den franska arvsskatten ska betalas in för den avlidnes egendom. Frankrike har en av Europas högsta arvsskatter. För barn beviljas ett grundavdrag på 100.000 Euros per förälder: totalt 200.000 Euros till varje barn. Detta avdrag är inte indexreglerat och är markant lägre än det tidigare beloppet på 159.325 Euros per förälder. Det senare gäller dock fortfarande för familjer med handikappade barn.

Grundavdraget för barnbarn är 5.310 Euros per mor/far-förälder, 7.967 Euros för nevö/niece och 15.932 Euros för syskon. För icke familjemedlemmar, t.ex. goda vänner, beviljas inga avdrag.

Eftertanke

”Ingen kan säga vilken dag, ingen kan säga vid vilken tidpunkt”, står det i Bibeln. Vi vet inte när vi ska dö. Vi vet bara att vi ska dö, och även om vi lever i en oviss värld, är döden dock ett faktum och faktiskt ett faktum vi inte kan undvika. Ändå kommer döden som en överraskning för oss alla. Lyckligtvis.

Om den bortgångnes familj är konfliktfylld eller oförsonlig - påtagligt eller i tysthet, bör oeniga arvingar var för sig rådfråga en advokat, då notarien som upprättar bodelningen enbart fungerar som myndigheternas förlängda arm.

Det finns ett ordspråk som säger att ”man känner inte varandra, förrän man har ärvt tillsammans”. Tyvärr stämmer det ofta.

Artikeln kan fritt användas mot uppgift om ursprung.

9 december 2018

Kontoret har formellt samarbete med en advokatfirma i Malmö

Maxus Cabinet d´Avocats
Palais Maréchal Joffre
20, Rue de Congrès
06000 Nice
France